Sida:J Mortensen Från Aftonbladet till Röda Rummet 1905.djvu/156

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
152
C. J. L. ALMQVIST

hvilka man ifrigt diskuterat i Frankrike ända till 1884, då lagstiftningen härutinnan förändrades. I närvarande ögonblick håller hela detta motiv på att försvinna ur litteraturen, hufvudsakligen emedan skilsmässolagstiftningen höjt äktenskapsmoralen. Och detta förhållande visar ju tydligt innebörden af hela denna så ofta misskända och missuppfattade litteratur.

En högst viktig insats i denna diskussion gjordes af socialisterna, af Saint-Simon och Fourier. De betraktade nämligen hela kvinnofrågan från allmänt social och icke minst nationalekonomisk synpunkt, icke endast som ett sentimentalt öfverklassproblem, som de skönlitterära författarna oftast gjort. Därför fingo de också skarpt fram alla de olägenheter, som utmärkte förhållandet mellan man och kvinna. Den fattiga kvinnan blef dels icke bortgift, dels drefs hon af nöden att prostituera sig. Hennes rika syster var icke lyckligare ställd. Hon hade ingen frihet i sitt val, fick icke följa sitt tycke, utan det var hemgiften, som bestämde äktenskapet. De botemedel, som vissa af Saint-Simons efterföljare föreslogo emot dessa samhällsolyckor, äro dock föga tillfredsställande. Enfantin gillade både äktenskapet på lifstid och lösare förbindelser samt förordade matriarkatet, att således endast modern skulle äga barnet. Fourier, uppfinnaren af phalanstèresystemet, utvecklade vidare konsekvent denna teori, då han i det närmaste gjorde kvinnan gemensam och lät barnen uppfostras af phalanstèren. Han upphäfde således fullständigt familjen.

Emellertid fingo åtskilliga af dessa åsikter strax ett stort inflytande, i det att de samtidigt inträngde i skönlitteraturen. George Sand framhäfver t. ex. just den rika kvinnans hårda öde, Victor Hugo m. fl. talade varmt för den prostituerade.

Dessa senare författare hafva troligen icke haft någon annan betydelse för Almqvist än, att han genom deras exempel uppmanats att bryta sin tystnad. Columbine och Brefvet till Leonard, i hvilka han kämpar för den prostituerade, utgöra emellertid paralleller till Dumas’ och Victor Hugos arbeten. Columbine är vår svenska Kameliadam.

Däremot hafva de socialistiska författarne varit af grundläggande betydelse för Almqvist. Visserligen upptog han icke från dem teorien om kvinnans gemenskap — en åsikt, som står i den skarpaste strid med hela Det går an-läran — men liksom socialisterna uppfattar han problemet såsom berörande