hade han dessutom fördjupat sig i politiska studier och snart blifvit en ifrig anhängare af Englands konstitutionella författning och seder. Han är väl en af de förste som här hemma yrkar på »ministerstyrelse». Härunder hade han äfven kommit in på ekonomiska frågor. Som bekant var vid denna tid England protektionistiskt. Schwerin hyllade samma ekonomiska system: han fann orsaken till rikets ekonomiska betryck i jordbrukets usla ställning och ansåg, att höga tullar och införselförbud skulle förbättra förhållandena genom högre priser på landets egna produkter. Dessa ekonomiska åsikter stodo i skarp strid med det härskande systemet, merkantilsystemet, som hyllades af borgarståndet och hade sina försvarare i regeringen. Schwerins förnämsta motståndare var emellertid Hans Järta, under hvars förvaltning Sverige blifvit transitoplats för Englands varor. Den senare hade emellertid icke säte på riksdagen.
Schwerin var dock en alltför ombytlig natur för att kunna uträtta något. Redan innan riksdagens slut hade han dragit sig tillbaka, och när år 1817 en ny riksdag samlades för att öfverlägga om botemedlen mot den kris, som gick öfver landet, samlade sig riddarhusoppositionen kring en ny ledare. Det var Karl Henrik Anckarswärd, hvilken verkade genom helt andra medel än Schwerin. Han tjusade riddarhuset genom sin eldiga vältalighet, sin klangfulla röst, sin manligt sköna gestalt och förnäma hållning. Nu hade äfven oppositionen spridt sig till bondeståndet, hvarest Anders Danielsson var dess ledare. Anckarswärd yrkade, att ministrarna skulle framlägga en statshushållningsplan. Sin egentliga konstitutionella märkvärdighet fick dock denna riksdag därigenom, att ständerna nu på fullt allvar tycktes vilja begagna sig af de kontroller öfver styrelsen, som den nya grundlagen lagt i konstitutionsutskottets och ständernas händer. Redan 1818 framställdes flera anmärkningar, och en af dessa, som af Anckarswärd framfördes mot konungens gunstling, Cederström, var af sådan art, att denne ställdes inför krigsrätt, och endast med möda frikändes.
Oppositionen vid dessa första riksdagar under det nya statsskicket är emellertid i det stora och hela af mycket godmodig art; ännu saknades verklig målmedvetenhet, man hade ännu icke samlat sig. Detsamma gällde äfven motpartiet. Det fanns ännu inga ledare. Bak kulisserna i
