»Man förutsäger, att människorna med denna frihet ej skulle göra annat än löpa ifrån hvarandra och ständigt ändra sig. Men ingen spådom har så liten grand. Att ändringar skola kunna ske, är sannolikt, och någon gång ock ganska angeläget. Men öfverhufvud icke: ingenting är kärare för människan än människa, och ingen springer ifrån det bästa han äger: gör man det och stundom af misstag, så kommer man snart åter. För öfrigt måste den befarade ombytligheten jämföras med hvad som är för handen; och man bör efterse, om det är någon rätt sed eller stor lycka man vedervågar att förlora, äfven i värsta fall. Det är just nu människorna i hjärtan och själar löpa ifrån hvarann, skiljas, och snart sagdt ingenstädes rätt sammansitta (oaktadt vigslar i alla hus). Hvarföre? Emedan föga andlig kärlek dem emellan gifves, då själfva principen därför icke är till, och omöjligen under denna institution kan få luft till verksamhet och inflytande. Finge denna princip obehindradt gälla, så skulle de sälla sig tillhopa, som efter lifvets och sanningens ordning hörde hvarandra till; och inga andra lämna hvarann, än de, som hatade och fördärfvade hvarann, eller åtminstone icke gjorde hvarann bättre och lyckligare. Men för att detta skulle aflöpa väl, är nödvändigt, både att ett ädelt och klokt tänkesätt öfver ämnet grundlades i allmänna uppfostran, så att hos människan tidigt upplifvades känsla om hvad i denna sak verkligen är rätt eller icke; samt att det ekonomiska förhållandet i samhället reglerades så, att ingen person behöfde för fysiskt underhåll kasta sig i armarna på hvem som helst, eller, hvad lika angeläget är, icke kunde kommma att lida vid möjligen inträffade ändringar.»[1]
Sylvan har i flere punkter missförstått Almqvists lära. Särskildt är det oriktigt, då han stödjande sig på ett ställe i Europeiska missnöjets grunder, påstår, att det vore Almqvist mening, att en man eller en kvinna samtidigt kunde vara parter i flera föreningar. Att så icke kan vara fallet framgår redan af den uppfattning som Almqvist i allmänhet uttalat om det nuvarande äktenskapet och prostitutionen, som han stämplar såsom lägre former än sitt äktenskap. Sylvan stöder sig på följande ställe (Europ. missnöjet sid. 41):
»Denna union är nämligen starkast, sannast och således för staten ypperligast, i samma mån som hvarje familj — hvarje enskild union emellan man, kvinna och deras barn — är andligen starkast och sannast, äfvensom därjämte fysiskt bäst. Hvad är »hvarje familj»? Det är en enhet, bestående af den man och den kvinna, som älska hvarann och alstrat afkomma tillsammans: familjens tre elementer må tillfälligtvis vistas när eller fjär från hvarann. Kalla ett antal män a, b, c, d, e…; ett antal kvinnor m, n, p, q, r…; ett antal barn t, u, v, x, y, z, o. s. v. En viss familj utgöres nu af t. ex. a, m, t; en annan af t. ex. a, p, z; en tredje af t. ex. b, m, y; en fjärde af c, n, v; en femte af b, n, u; en sjätte af d, q, x, o. s. v. Man ser i dessa exempel männen a, b och kvinnorna m, n förekomma på flera ställen; men
- ↑ Europ. missnöjet sid. 21.
