andra blott på ett. Om unionens villkor — så andliga (af kärlek), som fysiska (ekonomiens välgång), och barnens goda upprätthållande — härvid äro fullt uppfyllda, så är därom ingenting att säga.»
Almqvist afser så vidt jag kan finna här endast en serie
af succesiva förbindelser. Om en man eller en kvinna en
gång varit förenade och i denna förening haft barn, samt
därefter ånyo förena sig, uppkommer den bild a, m, t; a, p,
z; etc. om hvilka Almqvist här talar — således ingenting
annat än hvad som äfven i det nuvarande samhället kan
inträffa, om två makar varit frånskilda och hvardera grundat
ny familj.
Sådan är i sina grunddrag Almqvists beryktade äktenskapsteori. Att stämpla denna åsikt som omoralisk är i hög grad ogrundadt. Först och främst kan det icke anses såsom omoraliskt att i allvarligt syfte belysa en samhällsfråga, äfven om det under diskussionens fortgång skulle visa sig, att den föreslagna reformen är olämplig eller rent af omoralisk till sina följder. Men Almqvists afsikt är djupt allvarlig, därom kan ingen hysa tvifvel, som gjort sig den mödan att genomläsa de skrifter, i hvilka han utvecklat dessa frågor. Vill man därefter fullt bedöma Almqvists förslag, måste man, såsom han själf framhållit, jämföra dem med det nu härskande tillståndet mellan könen och lägga märke till, hvad det är han vill undanskaffa. Hvad Almqvist vill hafva bort är då dels celibatet, som förkrymper människonaturen, prostitutionen, som neddrager och förråar både mannen och kvinnan, och slutligen äktenskapet i dess nuvarande form, hvilket kvinnan ofta accepterar, endast för att blifva försörjd. Mot detta sakernas tillstånd uppställer Almqvist sin reform, att de båda parterna skola försörja sig själfva och endast förenas i kärlek. Om det skulle visa sig, att de icke kunna lefva tillsammans, så finnes skilsmässan som en säkerhetsventil. Det låter från rent logisk synpunkt icke förneka sig, att, om det Almqvistska förslaget läte förverkliga sig i den anda som dess upphofsman tänkt sig, skulle det innebära en högre form af sexuell moral än den nu härskande.
Här är emellertid icke platsen att kritisera Almqvists åsikt, hvilken jag endast velat så allsidigt som möjligt belysa ur historisk synpunkt. Blott så mycket vare sagdt, att man lätt kan vänta sig för mycket af dess tillämpande. Om statskontrollens (= kyrklig eller borgerlig vigsel) borttagande
