kallt beräknande och icke alltid dessa olika saker på sin rätta plats. Det finnes ögonblick, då en man i Almqvists ställning bör låta känslorna löpa af med förnuftet. Inga yttre hänsyn borde hindrat honom att trycka Amorina, men han tillät, att den makulerades, och det blef början till alla hans olyckor, ty därigenom afskar han vägen mellan sig och allmänheten. För en reformator kan icke heller gärna en tacksammare situation tänkas än denna utfordran, som Uppsala domkapitel kastade honom i ansiktet. Han hade också själf delvis arrangerat den, men i det stora ögonblicket glömde han att spela sin roll. I stället för att som den Luther han då ärnade vara (se Prästens ställning) och i djupt och heligt allvar svara: »Här står jag och kan icke annat, Gud hjälpe mig, amen!» så smög sig Love Almqvist bort och skref dessa på sitt sätt oefterhärmliga inlagor, som äro samlade i Monografien. Det var på en gång för mycket och för litet. Ett knytnäfsslag i ekebordet hade kanske förvandlat till en statsangelägenhet hvad som nu förblef en privatsak, och när domkapitlet slutligen såg sig nödsakadt att släppa Almqvist, så var detta för honom och hans sak icke ens en half seger.
Men låtom oss icke, när vi döma honom, glömma hvilken börda, som hvilade på hans skuldror. Han led bokstafligen nöd. Redan 1837 kan han från en resa skrifva till sin hustru — och om han också icke trifdes i hemmet, var han dock en öm make för henne och de sina —: »Alla kvällar tänker jag mest på dig, Ludvig och lilla Maria, och jag öfverraskar mig själf med tårar i ögonen, som äro onödiga, ty Gud hjälper oss nog.» Men det blef knappast bättre. »Det går an» och de följande stridigheterna, blefvo första orsakerna till hans andliga isolering, till allmänhetens växande likgiltighet för hans skrifter och till hans år för år tilltagande ekonomiska obestånd.
Slutet är bekant. 1851 flydde Love Almqvist från Sverige öfver England till Amerika, misstänkt för mordförsök på en gammal procentare. Rättegången pågick fram till 1853, utan att något egentligt resultat vanns. Anklagelsen för mordförsök förblef obevisad, om ock möjligen indicier föreligga. Däremot upplystes det, att han skrifvit falskt namn (dock icke annan persons) på växlar.
Hvad som är säkert är, att Almqvist som privatperson
