stora: samma humanitära uppfattning af religionen och motvilja för askesen (se Den gamle trädgårdsmästarens bref), samma sträfvan efter objektivitet och plastik i konsten. Äfven hans senare lyrik är knappast fullt förklarlig utan ett bestämdt inflytande från Goethe.
De serviska folksångerna, med hvilka han år 1827 gjort bekantskap i en tysk öfversättning, träffade honom därför icke oförberedd. Här fanns förenadt det enkelt folkliga och naiva och den antikt plastiska framställningen, med hvilka han redan var förtrogen hos de tyska skalderna. De serviska folksångerna grepo honom ögonblickligen, och bekantskapen med dem betecknar också själfva genombrottet i hans diktning.
Utom dessa författare är det framförallt Walter Scotts romaner, som utöfvat ett afgörande inflytande på hela hans diktning. Det var af Walter Scott som Runeberg lärde sig att gifva lokalfärg åt sina skildringar. Det var också något annat, som han inhämtade hos den skotske barden, hvilken kompletterar Herders inflytande på honom. Det var återgifvandet af det folkliga och nationella.
Utan tvifvel har man i patriotiskt syfte ofta öfverdrifvit den kärlek, som rådde mellan Finland och Sverige. De historiska händelserna tala emellertid stundom ett annat språk. Anjalaförbundet t. ex. vittnade icke om någon djupare känsla för broderlandet.
Skilsmässan 1809 uppväckte därför icke i egentlig mening någon större sorg i Finland, i all synnerhet som man var missnöjd med den usla svenska krigsledningen. Men man var bedöfvad. Sverige hade endast förlorat en del af det hela, men fosterlandet fanns kvar och omfattades med större kärlek än någonsin. Restaurationsarbetet kunde också där strax börja. Finland däremot var lösryckt från det gamla moderlandet, och man visste icke, hvilka nya öden man gick till mötes eller hvad man kunde vänta af segerherren. Var man alltjämt svensk eller skulle man blifva ryss? Denna ovisshet präglade hela Finlands förhållande under det närmaste decenniet, som blef en tvekans och en orons tid, hvilken gjorde sig märkbar äfven i det enskilda lifvets brist på företagsamhet.
Emellertid stod man alltjämt i andlig gemenskap med det gamla moderlandet, och särskildt följde den intellektuellt intresserade ungdomen det litterära lifvet i Sverige. Det var
