Sida:J Mortensen Från Aftonbladet till Röda Rummet 1905.djvu/182

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
178
JOHAN LUDVIG RUNEBERG

denter vid den tid, då de Arwidssonska artiklarne väckte det största uppseendet.

Innan Runeberg år 1823 afreste till Saarijärvi hade han således redan genomlefvat dessa den finska nationens första rörelser, och det var där uppe i ensamheten, som de slogo rot i hans sinne och satte frukt. Det var just han som i dikten först skulle framställa Finnen och Finland.

Men huru skulle Runeberg därvid gå till väga? Göterna i Sverige hade frammanat de stora historiska traditionerna: »ädla skuggor, vördade fader», för att det besegrade folket af deras åsyn måtte hämta kraft att »inom Sveriges gräns eröfra Finland åter». Men det var icke denna historiska form af nationalitetskänsla, som blef den bestämmande för Runeberg. Han kunde helt enkelt icke använda den. Ty Finland hade efter skilsmässan förlorat sitt fosterland och därmed sina historiska traditioner. Då var det som Walter Scott visade honom vägen. Också denne hade i sin diktning gifvit uttryck åt den patriotism, den höjning i nationalmedvetandet, som vid denna tid utmärker alla Europas lifaktigaste nationer. Men på grund af Englands politiska förhållanden fick denna känsla icke där någon öfverdrifven form som i Tyskland, hvarest folket måste spänna hvarje nerv, för att fördrifva Napoleon eller som i Sverige efter nederlaget. Hos Scott yttrar patriotismen sig helt enkelt som en varmhjärtad, kärleksfull skildring af landets forntid och nutid, men utan all chauvinism. Det är värdt att lägga märke till, att hos Scott nationalitetskänslan ej blott har en historisk form, utan äfven en geografiskt-etnografisk. Den yttrar sig lika mycket i ett beskrifvande af landet och folket som i ett frammanande af dess historiska minnen. Dessa sprida endast en mera poetisk glans däröfver.

Detta Walter Scotts sätt att uttrycka sin nationalitetskänsla blef äfven bestämmande för Runeberg. När han vill förhärliga sitt land, började han helt enkelt med att beskrifva detsamma, landet och folket. Det första utslaget af dessa känslor äro bonden Paavo, grafven i Perrho och framförallt Elgskyttarne.