obestånd, och den ifrar mot handelsståndet såsom hardt när skadligt för riket. Utrikesafdelningen, hvilken regeringen såg med oblida ögon, är i Anmärkaren liksom i öfriga tidningar under tjugutalet det svagaste. Däremot är dess rättegångsafdelning mycket omfångsrik. Alla de många anmärkningsmålen mot högre ämbetsmän eller majestätsförbrytelser relateras utförligt nummer efter nummer. Öfver hufvud taget innehåller Anmärkaren en mångfald förträffligt skrifna artiklar, hvars författare oftast är Scheutz. Den är ytterst moderat, men på samma gång bestämd i sitt uppträdande. Den betydelsefullaste artikelserie, som förekommer i tidningen, är Scener från Wermdön, i hvilken öppet relateras alla de rättsvidrigheter höga vederbörande låtit komma sig till last i ett brottmål, som då väckte stort uppseende. Dessa artiklar hade till följd en förnyad undersökning, som ledde till de anklagades frikännande. Man brukar från dessa artiklar räkna oppositionspressens tillkomst, ty det var dess första seger, och nu först fick publiken ett större intresse för tidningspressen.
År 1820 fick Anmärkaren en konkurrent och medhjälpare i tidningen Stockholms Courieren, hvilken under sin bästa tid leddes af bröderna Theorell. Till innehåll och åsikter öfverensstämmer den i det stora och hela med den föregående tidningen.
Båda dessa tidningar hade att kämpa mot indragningsmakten, och tryckfrihetsförhållandena utgöra också karakteristiskt nog ett stående ämne i deras spalter. Anmärkaren indrogs första gången den 24 januari 1820 och i dess ställe började Scheutz utgifva Anmärkarne. Cederborgh, som varit borta från staden, erhöll emellertid rättighet att ånyo utgifva Anmärkaren (10 febr. 1820); denna indrogs därefter ännu en gång 1821. Stockholms Courieren föll första gången för indragningsmakten, då den relaterade dödsdomen öfver med. d:r Bergelin och collega scholæ L. P. Ihre därför att de, berusade, druckit Gustaf den femtes skål på dennes födelsedag. Då denna kritik fortsattes i den tidning Courieren, som lämnades prenumeranterna till ersättning för den indragna tidningen, blef det däraf utgifna dubbelnumret också indraget samma dag det kommit ut. Såsom svar på inlämnade ansökningar att få utgifva en tidning under namn af Stockholmska Courieren, blefvo båda bröderna Theorell förklarade ovärdiga att något dagblad eller periodisk skrift utgifva. Och andra samtida organ voro utsatta för liknande
