och sant mänskligt, att man glömmer bort det lilla grand af affektation, som kan ligga i situationen.
Braun är den förste af dessa fyrtiotalets skalder, som öfvergifver de gamla ämneskretsarne och djärft hoppa ned midt i hvardagslifvet. Han är den förste af realisterna, och hans framträdande blef en signal för hela den nya generationen.
V.
Carl Vilhelm August Strandberg är den förnämsta af de skalder, hvilka gifva luft åt denna tids politiska frihetsträngtan. Hans diktning sönderfaller i två skarpt skilda perioder. Gränsen mellan båda bildas af revolutionsåret 1848. Under den första perioden är han politisk frihetsskald och söker sina ämnen bland dagens aktuella frågor. Under den andra perioden däremot är det hufvudsakligen i historiska bilder, som han finner näring för sin svenskhet. Det är äfven under dessa senare år, som han utför sina utmärkta öfversättningar.
Strandberg, son till en präst, var född i Stigtomta församling af Strängnäs stift 1818. Redan under gossåren intresserade han sig för skaldskap; han läste med ifver Goethe, Matthisson och Hölty samt Kellgren och fru Lenngren — de enda svenska skalder, som funnos i fädernehemmet. 17 år gammal debuterade han med åtskilliga dikter i Mariestads tidning (han hade vid denna tid en kondition i en prästgård i Skaraborgs län). Signaturen Talis Qualis, som sedan troget följde honom genom lifvet, hade han redan då anlagt. Vårterminen 1837 blef han student i Uppsala, men flyttade af obekant anledning följande år till Lund. Där gjorde han sig snart bekant såsom skald och såsom ifrig skandinav. Det var icke minst från hans krets som agitationen för det första studenttåget till Uppsala 1843 utgick och underhölls. Dessa sista år af trettiotalet äro hans jäsningsår. Han skrifver dystra och känslofulla dikter, icke minst af erotiskt