Rydberg, hvilka, som för öfrigt hela den yngre generationen, lärt af honom. I det stora och hela har icke bättre retorisk vers skrifvits i Sverige än den Strandberg framlagt.
Han dog den 5 februari 1877. De ekonomiska besvärligheterna voro då för länge sedan slut för honom, i det han sedan 1865 var utgifvare af Post- och Inrikes tidningar.
VI.
Bland männen från denna tid är Oskar Patrik Sturzen-Becker i flera afseenden en af de intressantaste. Det var en
rastlös och mångsidig natur, som fick tid till litet af hvarje.
Han hade börjat som journalist i Aftonbladet, men
grundlade och utgaf dessutom ett hart när oöfverskådligt antal
andra avisor, dock vanligen icke alltför långlifvade. Hans
tidningsartiklar ensamt kunna fylla många band, men
dessutom har han skrifvit åtskilliga små epos och en mångfald
lyriska dikter och noveller m. m. Jag har redan nämnt
honom bland de män, som tillhörde Aftonbladskretsen. Han
tillhör de första af den yngre generationen som samlas kring
Hierta. Rabulist förblef han också hela sitt lif och till och
med då de flesta omkring 1848 började att falla ifrån, fasthöll
Sturzen-Becker alltjämt vid sina gamla idealer. Han drömde
fortfarande om republiken och arbetade ända till det sista
för Skandinavismens förverkligande.
Sturzen-Becker var född i Stockholm år 1811. Som gosse var han klen till hälsan och föredrog ensamheten för kamraternas lekar. Han brukade roa sig med handarbeten och läsning samt visade anlag för nästan allting, musik och måleri, mekanik och språk, poesi — således samma talangfullhet, som utmärkte honom genom hela lifvet. 1827 blef han student i Uppsala och slöt sig där närmast till en krets af unga män, som delade hans smak för vitterheten (bland dem voro E. V. Ruda och C. A. Hagberg de förnämsta). Fosforismen var då ännu icke död, men ej heller synnerligen populär. Oppositionen hade redan börjat mot densamma i
