han dess ifrigaste apostel, och äfven sedan man kallnat för denna idé på båda sidor Sundet, kämpade han ännu lika varmt för densamma. Med sin vanliga smidighet hade han snart lärt sig att skrifva felfri danska och nu medarbetade han i tidningar på båda sidor af Sundet; dessutom utgaf han tidningar, antologier, talade om svensk litteratur i Danmark och om dansk i Sverige. Kort sagdt, han var outtröttlig i sitt arbete för Skandinavismens utbredande och just den man, som tiden behöfde.
1847 återflyttade han till Sverige och slog sig ned i Helsingborg, hvilket genom sitt läge tillät en nära beröring med de danska vännerna. Han började nu utgifva Öresundsposten, den enda af alla hans tidningar, som öfverleft honom. Året 1848 fann honom i full verksamhet; tidningen fick snart en viss officiös karaktär, då den innehöll mycket intima meddelanden från de styrande kretsarne i Köpenhamn. Sturzen-Becker agiterade ifrigt för Sveriges deltagande i tysk-danska kriget. 1854 återflyttade han till Köpenhamn, alltjämt ifrigt publicistiskt verksam, men i början af sextiotalet inträffade ett omslag i de skandinaviska sympatierna, särskildt från Danmarks sida. Sturzen-Becker var alltjämt lika ifrig, hvilket hade till följd en brytning med hans danska vänner. Han stod snart isolerad och blef utsatt för angrepp i de danska tidningarna. Därför flyttade han åter 1863 öfver till Helsingborg, hvars täcka läge alltid tilltalat honom. Han byggde där en liten villa, omgifven af en trädgård och med en tjusande utsikt öfver Sundet. Han kallade den Villa Canzonetta, och i den inflyttade han i slutet af maj 1865. Där tillbringade han sina sista år, lik en annan kejsar Karl planterande sin kål och vattnade sina rosor. Under de närmaste åren drog han sig alltmera från politiken. Därför upphörde han emellertid icke att författa, tvärtom började nu för honom en ny, kanske hans rikaste skaldetid. Hans flesta och bästa dikter tillhöra denna period, hvilken börjar ungefär med sextiotalet och sträcker sig fram till hans död, som inträffade den 16 febr. 1869.
En man som Sturzen-Becker är en ovanlig företeelse i den svenska litteraturen, och hans framträdande sammanhänger säkerligen på något mystiskt sätt med järnvägarnes uppkomst och öfriga kommunikationsmedels förbättrande i Europa. Hans intelligens är nämligen af en ovanlig fladd-
