det politiska området, hvarest den föregående perioden hyllat de reaktionära åsikter, hvilka efter revolutionen öfverallt i Europa kommit till makten. Men år 1830 började Hierta utgifva Aftonbladet och samlade därmed den politiska oppositionen, hvarefter liberalismens idéer hastigt spriddes i vida kretsar. Hela trettiotalet igenom föres den politiska striden mellan ultraism och liberalism skarpt både i riksdagen och i pressen, och mot slutet af decenniet framträder tydligt omslaget i det allmänna tänkesättet. I det betydelsefulla året 1838 förklarade sig Geijer för liberalismen; året därefter inledde Almqvist med sin novell »Det går an» en ny utveckling i den svenska vitterheten. Hade man under den föregående perioden hufvudsakligen sysslat med ästetiska problem, så riktades nu uppmärksamheten på de stora politiska och sociala reformerna. Regeringen, som visat tendenser att återgå till det gamla enväldets principer, återfördes inom konstitutionella gränser, och sedan harmonien återställts mellan regering och riksdag, följde en reformperiod, hvilken kulminerade med införandet af den nya representationsformen. I litteraturen gick rörelsen under denna tid från idealism till realism: den föregående periodens abstrakta skönhetsideal ersättes af försök till verklighetstrogen karaktäristik. Fyrtio- och femtiotalens litteratur utgöres af politisk oppositionslyrik och tendensromaner.
Hvilken ställning intog nu Fredrika Bremer till dessa båda riktningar? Svaret måste blifva: hon tillhörde närmast genom uppfostran och bildning den äldre tiden, men utvecklingen omkring henne var så stark, att hon själf rycktes med af strömmen. Hon blef själf en af de första representanterna för realismen och tendensromanen. Hon går aldrig före tiden, såsom Almqvist gjorde, men hon följer den: man kan i hennes arbeten som på ett ur afläsa, hvilka meningar som i ögonblicket skola blifva de härskande. Karaktäristiskt nog utgör året 1848, en vändpunkt i århundradets historia, också gränsen mellan tvenne faser i hennes lif, af hvilka den förra är öfvervägande ägnad åt litteraturen, den senare åt praktiska värf.
Under den förra delen af sitt lif gör hon den borgerliga romanen med dess humoristiska målningar ur hvardagslifvet inhemsk i Sverige, under den senare delen för hon kvinnofrågan från diskussionens område öfver på det praktiska.
Då Fredrika Bremer utgaf sin första samling af be-
