vilja mot allt samhälleligt, allt konventionellt, så långt, att han till och med, då han skildrade en indianskas äktenskap, ännu hvälfde i sina tankar, huru vigseln i detta fall borde anordnas. Friherrinnan Knorring däremot tillät gärna sina hjältinnor en svärmisk månskenskärlek, en otrogenhet i tankarne mot den äkta mannen, blott de icke bröto sitt äktenskap i det yttre. För henne var hufvudsaken att få svärma med sina hjältinnor och lifligt känna deras ljufva lidande; Almqvist ville däremot med manlig beslutsamhet rödja väg för en högre äktenskapsform.
Icke underligt att Det går an skulle slå ned som en bomb i hennes svärmerier. Här fanns samma fråga behandlad, som hon sysslat med, men huru helt annorlunda löst.
Det går an gjorde icke hennes uppfattning af frågan djupare: hon genomskådade aldrig problemet som Almqvist, men hon såg det därefter klarare och — klarare än någonsin valde hon sin ståndpunkt mot densamma.
Det första utslaget af Almqvists beryktade novell i hennes eget skriftställeri är skissen Så går det. Det är ett af de många svar, som Almqvists bok framkallade, ett skröpligt svar, som träffar intet. Det är också först i Torparen och hans omgifning, hennes mognaste arbete och i sitt slag ett mästerverk, som hon blir riktigt färdig med honom och hans upprörande åsikter.
Torparen är å ena sidan en folklifsskildring icke utan en tendentiös bakgrund; å andra sidan finnes i densamma inväfdt ett erotiskt motiv af samma art, som vi redan flera gånger träffat i hennes romaner.
Gunnar heter en dräng på en större herrgård. Det är en gladlynt och duktig pojke. Vid något tillfälle har han, fast eljest nykter, råkat få för mycket brännvin i hufvudet, och en äldre piga, Lena, som han annars afskyr, har då lyckats locka honom till sig. Någon tid därefter uppgifver hon sig vara hafvande. Gunnar, som i allo är en präktig karaktär och djupt religiös, anser det för sin plikt att äkta henne, så mycket mera som både prästen och patronen ligga åt honom.[1] Bröllopet står således och Gunnar får ett stort torp och många andra gåfvor af patronen. Öfverraskande hastigt nedkommer emellertid Lena med ett barn, och han
- ↑ Man kan göra denna anmärkning mot uppslaget, att Gunnar allför lätt går i fällan. Ingen svensk bonddräng, äfven om han är både plikttrogen och religiös, åtager sig dylika förbindelser utan att vara säker på att felet också är hans.
