VII.
I början af 1864 hade fru Emilie Flygare-Carlén i Illustrerad tidning skrifvit en varm artikel om Fredrika Bremer, hvilken hon sett 1837 i Strömstad för första gången och sedan alltid blickat upp till med beundran. De båda berömda författarinnorna stodo emellertid icke eljest i någon intimare beröring med hvarandra. De tillhörde helt olika kretsar. Fru Carlén umgicks med tidens liberaler, Blanche, Braun, m. fl. Fredrika Bremer däremot rörde sig närmare de akademiska kretsarna. Någon djupare sympati kunde hon icke hysa för den henne så olika fru Carlén.
Artig som alltid besvarade hon emellertid artikeln med en inbjudan till en af hennes aftoncirklar, då högeligen berömda och eftersökta, men mycket exklusiva. Majestätet själf hade till och med någon gång hedrat dessa samkväm med sin närvaro.
Det var i denna förnäma och intima krets, som fru Flygare-Carlén en afton gjorde sitt inträde, hvarvid följande tilldrog sig efter ett ögonvittnes berättelse.
»Efter hälsningen, som var tämligen stel å ömse sidor, bad värdinnan sin gäst taga plats i soffan; och då ett stort tungt, med böcker och album belastadt divansbord stod så nära soffan, att den ganska korpulenta fru Carlén med svårighet kunde komma till sin plats, tog den lilla, späda värdinnan tag i bordet liksom för att flytta det, oaktadt hon naturligtvis icke kunde rubba det i minsta mån. ’Behöfs inte,’ sade fru Carlén raskt, ’jag bogserar mig nog in.’ Och därmed banade hon sig väg fram och sjönk ned i soffan.»
I denna lilla tidsmålning har man de båda författarinnorna åskådligt framför sig: den späda och eteriska Fredrika Bremer, den kraftiga och praktiskt anlagda fru Carlén. Och det var icke endast två författarinnor som här möttes, det var helt
