Sida:J Mortensen Från Aftonbladet till Röda Rummet 1905.djvu/385

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
381
EFTERROMANTIK

och romantikens ästetik, dess bemödande att förutsättningslöst fördjupa sig i naturen och på olika sätt återgifva densamma. Utmärkande för denna riktning i dess redan tillryggalagda stadium är, att den kastade åt sidan den förut härskande teologiska människouppfattningen och helt sökte förklara människan från naturvetenskaplig synpunkt, hvarvid det psykologiska betraktelsesättet tillsvidare kom att undanskjuta det etiska och sociala. Taine eller Zola sökte betrakta människan och beskrifva henne med samma intresselöshet som biologen betraktar en växt eller ett djur.

I detta betraktelsesätt låg således något ytterst afvikande från den vanliga, härskande uppfattningen, och hela riktningen fick också från sin början en starkt oppositionell karaktär samt utvecklade sig till radikalism icke minst i religiöst afseende.

Men ännu hade knappast det gemensamma i dessa olika rörelser gått upp för allmänheten. De flesta af dessa vetenskapsmän och författare hade ännu icke fått ögonen öppna för hvarandras verksamhet. De hade ännu icke trängt igenom; deras åsikter bekämpades och de utgjorde öfverallt oppositionen.

Då var det som stora och oväntade politiska händelser tilldrogo sig på olika ställen i Europa och förändrade den lyckliga och belåtna stämning, som härskat under femtio- och sextiotalen, till djupt missnöje. Tyskland kämpade för sin enhet och nyvunna maktställning. Genom kriget 1870—1871 besegrades Frankrike, och alla de missförhållanden, som utmärkt den Napoleonska regimen, blottades obarmhärtigt. De framsynte insågo, att landet ännu en gång måste reorganiseras och förnyas. Under dessa förhållanden var det, som folket fann sina tankar och känslor uttalade i naturalismens satiriska och pessimistiska samhällsskildringar. Den uttormades nu till ett helt program och under det följande decenniet behärskade Zola och hans efterföljare med sina tunga, allvarsdjupa och moraliska arbeten hela litteraturen.

Men äfven här uppe i Skandinavien fanns ett land, som några år tidigare varit utsatt för samma öde som Frankrike. Det var Danmark. Det hade legat där, försänkt i sina romantiska drömmerier om gammal fornnordisk hjältekraft och utan kunskap om de moderna gevären trott sig nog så mäktigt, då fienden kom öfver det och väckte det omildt till