nått upp på scenen med en liten bagatell, ett versdrama i den traditionella stilen, Thorvaldsen i Rom. I början af sjuttiotalet skref han emellertid Mäster Olof, i hvilken redan de nya andarna husera, och i hans skildringar från studentlifvet, Från Fjerdingen och Svartbäcken, har man förebudet till hans senare berättelsemanér. 1879 utkom därpå Röda rummet, en bitande satir öfver hela det dåvarande samhället och af en dittills osedd djärfhet i verklighetsskildringen; icke minst var det liberalismen med sitt nu utblommade och tomma frasförråd, som fick sitta emellan. Därmed bryter naturalismen igenom i Sverige, som efter hela den föregående långsamt sig utvecklande liberalismen tecknar sig som en enda samlad svallvåg, hvilken störtar in öfver landet och öfversvämmar detsamma för att lika hastigt draga sig tillbaka och försvinna, sedan den på alla punkter reagerat mot romantiken. Hela rörelsen försiggår på ungefär tio år: Det är åttiotalets litteratur i Sverige, i hvilken just den realism, som man så länge drömt om, uppenbarade sig, men på ett sätt, som icke motsvarade allas förväntningar.
Därmed är den epok, hvars hufvudlinjer jag i det
föregående sökt teckna, till ända. Om vi ännu en gång kasta
en blick tillbaka på denna tid, visar den sig i allo som en
öfvergångsperiod mellan tvenne skilda skeden. Själfva denna
dess karaktär af brytningstid inser man kanske bäst, när
man söker efter ett namn, som slående skulle kunna beteckna
dess innehåll. Det står knappast att finna, och jag har helt
enkelt nöjt mig med att såsom titel angifva rörelsens början
och slutpunkt. I politiken utmärkes denna tid af en serie
stridigheter mellan en ny samhällsklass, som efter freden och
under gynnsamma ekonomiska villkor begär sin plats vid
sidan om de öfriga stånden; och under denna strid
bortsopas de sista spåren af det gamla enväldet och äfven de
gamla stånden försvinna. Representationsreformens
genomförande betecknar just slutpunkten på denna strid.
Ingalunda är tiden heller, som man ofta hör sägas, endast en efterklang från de stora skaldernas dagar. Tvärtom försiggår ett än hastigare, än långsammare framåtskridande, en förskjutning från romantik och abstrakt skönhetsideal till realism. Det mest afgörande steget tages där-
