vid af romanen, den nya diktart, som framväxer och hvilken står friast gentemot de härskande ästetiska teorierna.
I själfva verket råder på alla områden under hela denna period ett ständigt framåtskridande, om det ock stundom kan förefalla långsamt och obetydligt i jämförelse med de hastiga omhvälfningar, som under seklets lopp försiggått på kontinenten. Men man bör icke glömma de stora hinder, som nya andliga strömningar hafva att öfvervinna, när de närma sig Sveriges kuster. Och allt, hvad som därute framväxer organiskt ur samhällets förutvarande ståndpunkt, är icke alltid utan vidare lämpadt för de svenska förhållandena. Sverige, som är beläget i utkanten af Europa och som ännu i midten af förra seklet på ett väldigt område knappast rymde tre millioner människor och som till stora delar var obefolkadt och otillgängligt på grund af bristande kommunikationsmedel, kunde icke alltid lika hastigt upptaga och tillgodogöra sig dessa nya kulturströmningar. Till läge, klimat och andra yttre förhållanden erbjuder det stora likheter med Ryssland och kämpar delvis ända till den sista tiden med samma svårigheter som detta land. Ännu i denna dag behöfver man endast resa en fem timmars väg på järnväg från Stockholm till Dalarne och aflägsna sig något från de stora industriella anläggningar, som kanta Dalälfvens mäktiga armar, för att plötsligt känna sig försatt tre till fyra hundra år tillbaka i tiden, till Gustaf Wasas dagar. Så oberörda af nyare tiders sträfvanden kvarstå ännu de gamla traditionerna ute i bygderna, där svensken framlefver sitt friska naturlif i de stora skogarna och vid de brusande älfvarna, föga bekymrande sig om dagens strider.
Men olikheterna med den östra grannen äro icke mindre påfallande. Folket är af ett helt annat skaplynne, intelligent, energiskt och som ett gammalt soldatfolk samtidigt väldisciplineradt och förtänksamt. Ett folk som oaflåtligt sträfvar framåt, hvarhelst det visar sig en möjlighet för detsamma att förbättra sin ställning!
Det är just denna motsats mellan landets karghet och ödslighet och befolkningens vakenhet och liflighet, som präglar hela det andliga lifvet i Sverige. Synnerligen skarpt framkommer denna motsats hvarje gång som under det gångna seklet den stora europeiska revolutionsrörelsen på nytt kastar sig öfver landet. Icke mindre än tre gånger under
25. — Mortensen.
