Stockholms tidning och Argus IV att slå sig tillsammans och begära publikt understöd till inrättande af en vattningsmaskin af fyra åsnors kraft för att därmed uppfriska allt snärjgräs och alla gamla fördomar i landet. En annan gång jämför han Granskaren med en kronobarkass, hvilken »lär fått en stöt i aktern och förlist. Lyckligtvis var lasten af obetydligt värde». När Granskaren på grund af denna omilda behandling utfor mot Aftonbladet, gör detta »bot och bättring»: »Hvem hade väl trott, att han (Granskaren), som har så mången allvarsam otur, äfven skulle vara så beklagligt organiserad, att den omtalade stöten, på det håll den träffade, kunde gå honom så rakt till hjärtat.» Tonen var icke fin och särskildt under det stora tidningskäbblet 1837 och de närmaste åren framåt väjer man icke undan för grofva uttryck och lifligt ovett i roddaremadamernas stil. Men tiden var sådan, och de öfriga tidningarna voro icke bättre. Något ungdomligt och friskt hvilade det i hvarje fall öfver tidningen. Publiken märkte dessutom snart, att den i Aftonbladet fick färskare och bättre underrättelser om utländska förhållanden. Redan i profnumret kunde Aftonbladet meddela den Wellingtonska ministärens fall, och den fortgick i samma anda, ständigt bemödande sig att komma tidigare än konkurrenterna.
Likaledes sökte den redligt att uppfylla sitt i programmet gifna löfte att vara en universell tidning. Äfven detta var något nytt, då det utfördes i den utsträckning som här var tillfället, isynnerhet sedan tidningen från och med 1834 utvidgats och utkom i folioformat. Den meddelade ut- och inrikesnyheter, hade politiska ledare, påpekade fel och missförhållanden af hvarjehanda art; hade en vidlyftig polisafdelning och följde med intresse teater och litteratur. Högt stod emellertid aldrig litteraturkritiken i Aftonbladet, och synpunkterna voro alltför ofta förestafvade af politiska hänsyn. Atterbom såväl som Geijer före affallet blefvo alltid illa åtgångna af Aftonbladet. Trots sin ensidighet är emellertid dess kritik af stor betydelse för den följande utvecklingen och i mångt och mycket bestämmande äfven för den högre kritiken under fyrtiotalet.
På detta sätt blef Aftonbladet snart det centrum, från hvilket en ny idériktning strömmade ut öfver landet. Ty detta kan och bör icke glömmas, att Aftonbladet verkligen hade ett andligt innehåll, man må så döma om arten och
