FÖRORD
Endast hufvudlinjerna äro dragna för att visa slutet. Likaså skymtas endast den föregående tidens och den motsatta rörelsens män, äfven om de spela in i handlingen: Geijer och Hans Järta verka här endast som silhuetter — de äro icke tecknade, blott insatta på sin plats. Alla detaljundersökningar och specialiteter, hur frestande de än stundom kunnat vara, har jag bestämdt undvikit, då de enligt min mening icke hafva sin plats i ett arbete af denna art. De endast skymma utsikten. Ty hvad jag framförallt velat gifva, är tidens väsentliga innehåll, själfva sammanhanget i företeelserna, hufvudlinjerna och utveckligen.
En eller annan läsare skall möjligen finna titeln något sökt och egendomlig. Man brukar vanligen uppkalla en tid efter ett eller annat af dess mest utmärkande drag, hvilket liksom resumerar hela dess innehåll. Jag har däremot med min titel endast afgifvit tidens början och slut. Sättet förefaller mig icke omöjligt att försvara, och jag skulle till och med kunna hänvisa till F. Brunetière, en af nutidens förnämsta literaturhistorici, hvilken konsekvent användt detta beteckningssätt i sin handbok af den franska litteraturens historia. De skäl, som emellertid förmått mig att välja denna titel, finner den intresserade läsaren antydda i bokens slutkapitel.
Paris i april 1905.
