dramats femte akt. Den tid, som ligger emellan, fylles af Hiertas strid med indragningsmakten.
Regeringen gjorde vid denna tid allt för att kväsa Aftonbladet. Redan tidigare hade den försökt att komma åt detsamma medelst åtal, men Hierta hade alltid sluppit undan med på sin höjd böter. Nu efter 1834 års riksdag beslöt man att gå skarpare till väga och använda indragningsmakten, hvilken alltjämt existerade. Ty visserligen hade konstitutionsutskottet gjort anmärkning mot densamma vid 1823 års riksdag, och alla stånden antagit ett förslag till dess slopande; men då frågan kom före vid 1828 års riksdag, lyckades det regeringen att muta en del bönder, så att förslaget föll. Vid 1834 års riksdag hade ny motion framlagts om indragningsmaktens afskaffande, men då konstitutionsutskottet föreslog att i samband därmed äfven juryn i tryckfrihetsmål skulle upphöra, uppstod sådana meningsskiljaktigheter, att förslaget ej blef hvilande till nästa riksdag. Innan emellertid 1840 års riksdag sammanträdt var indragningsmakten faktiskt afskaffad, och detta på grund af den strid, som nu följde mellan Lars Hierta och indragningsmakten.
Hierta hade nämligen varit nog försiktig, då han uppsatte Aftonbladet, att skaffa sig tvänne tillståndsbevis; sedan uttog han alltjämt nya, så att han ständigt hade sådana på lager. Därigenom behöll han öfvertaget, i det han strax kunde utgifva en ny tidning.
Den första indragningen träffade Aftonbladet den 16 februari 1835. Därmed var isen bruten. Nästa indragning följde i november samma år. Det icke minst förhatliga var att orsaken aldrig meddelades. Hofkanslersämbetet behöfde icke underrätta vare sig utgifvaren eller allmänheten om orsaken till åtgärden. Huru godtycklig den oftast var, framgår ur ett referat af statsrådsprotokollen öfver alla indragningar mellan de båda riksdagarna och hvilket trycktes i Aftonbladet 1840 n:o 221 och 222. Man återfinner där hofkanslers motivering för de olika åtgärderna.
Intet vittnar kraftigare om regeringens blindhet, än då den ånyo grep till användandet af denna åtgärd. Tiderna voro nu helt förändrade mot i början af tjugotalet; hvad som då och tidigare kunnat lyckas mot en obetydlig och fåtalig tidningspress var en afgjord dumhet mot en tidning, så mäktig som Aftonbladet och en publik, så politiskt intresserad som
