den dåvarande. Man gaf helt enkelt Hierta ett nytt ämne att skrifva om, och det vapen, med hvilket man ville döda honom, vände han med utmärkt framgång emot regeringen och systemet.
För hvarje ny indragning protesterade han i Aftonbladet ömsom med stort allvar, undersökande frågan i hela dess vidd, belysande dess orättfärdighet och oförenlighet med ett konstitutionellt statsskick, ömsom ironiskt och hånfullt, men alltid vid godt humör. Han ursäktar sig hos läsarna, därför att de fått vänta på bladet, han beklagar huru tungt det kändes att kämpa för sina åsikter, när han icke längre fick ansvara för sina ord, utan visste att det kunde gå ut öfver en annan. Och hvarje gång uppkastade han frågan: hvarför blef detta nummer indraget? »Sannerligen vi själfva hafva nog skarpsinnighet att kunna med visshet utleta det, men Dagligt Allehanda för i dag på morgonen berättar, det man gissar, att anledningen varit några ur svenska tidningar hämtade notiser om det famösa tal, som ryske kejsaren skall hafva hållit i Warschau, jämte någon oskyldig allusion på h. maj:ts hälsotillstånd.» Denna »oskyldiga allusion» på ryska kejsarens hälsotillstånd var, att »hemorroiderna skulle slagit upp i hufvudet, en olägenhet, som icke lär vara sällsynt inom romanofska huset.»
På detta sätt fortgick det i tre år, under hvilken tid Aftonbladet indrogs fjorton gånger. Omväxlande därmed använde man åtal. Under året 1837 drabbades den svenska pressen af inalles åtta aktioner och tio indragningar. Så kom det märkvärdiga året 1838, då striden nådde sin kulmen genom åtalet mot Crusenstolpe och de därmed förknippade omständigheterna.
Från och med början af 1838 hade Crusenstolpe nämligen utgifvit några bref öfver dagens frågor, kallade Ställningar och förhållanden. I andra brefvet, som utkom i februari, klandrade Crusenstolpe en officers utnämning, hvarvid en äldre officer blifvit förbigången för en yngre hoftjänsteman. Enligt den officiella tidningen hade den ifrågavarande utnämningen skett på en söndag. Han afslutade sin framställning med följande kläm: »På det ingenting skulle fattas ens i draperiet af konseljens obehöriga förfarande uti detta befordringsmål, är, enligt Statstidningens uppgift, herr hofmarskalken Fleming befordrad till major i Svea lif-
