misstänkas för något slags rabulisteri, till exempel den gamle diplomaten von Brinkman, uttryckte sitt ogillande. Till och med Svenska Minerva, som försvarat det eljest mycket klandrade juryvalet, yttrade sedermera om hela målet, »att det var i otid börjadt, illa anlagdt och ännu sämre till slut bragt». Aftonbladet skärskådade frågan från flera synpunkter i en hel serie artiklar (8, 9, 13 juni): Hvad är majestätsbrott? och Om juryval.
Men denna gången stannade det icke vid tidningsartiklar och tyst uttaladt missnöje. Liksom man i hela denna tids liberala politik finner ett ständigt hänblickande till julirevolutionen, så arrangerade man nu tack vare regeringens hufvudlösa beteende åtminstone ett sken af ett uppror i hufvudstaden.
Det började, då Crusenstolpe den 19 juni infördes i hofrättens sessionsrum för att höra domen uppläsas. Åhörarna, som fyllde salen, besvarade densamma med hurrarop för fästningsfången. Konungen tyckes under dessa dagar hafva tappat hufvudet och trott sig vara i Paris, hvarest vid denna tid gatuuppträden hörde till ordningen för dagen. Han fruktade större oroligheter. De närmast följande aftnarna hvimlade hufvudstadens gator af militär och polispatruller både till häst och till fot. Säkerligen bidrog man genom denna otidiga förtänksamhet att frammana de följande oroligheterna, i det man väckte pöbelns nyfikenhet. Sent på aftonen den 20 juni syntes enstaka folkhopar i rörelse, och skrik höjdes utanför Crusenstolpes fängelse och framför ett hus, i hvilket hofkanslern Hartmansdorff förut bott, och några rutor inslogos i justitiekanslern Nermans våning.
Utan tvifvel hade det varit klokast, om den gamle konungen följt öfverståthållaren Sprengtportens råd och låtit polisen ensam stäfja tumultet. Men Sprengtporten hade på grund af denna besinningsfullhet icke längre konungens förtroende, hvarför han tog afsked. Natten mellan den 20 och 21 juni öfversvämmades staden af militär, slottet besattes med artilleri och kanonbåtar uppkommenderades på strömmen. Under de följande månaderna befann sig Stockholm i fullt belägringstillstånd. Slutscenen i detta spektakel utspelades, då Crusenstolpe den 19 juli från sitt fängelse i stadshuset affördes till Vaxholms fästning. Folkskockning ägde då rum, skrik och hurrarop höjdes för fången, fönster
