alltjämt framåt i materiellt afseende och de första järnvägslinjerna, vägarne, genom hvilka det stora, men ännu oodlade landet skulle göras tillgängligt för civilisationen i en hel annan utsträckning än någonsin tidigare, började att utläggas.
II.
Vid sidan om Hierta står en annan man i trettiotalets politiska strid, honom i allo underlägsen både som karaktär och politiker, men hvilken genom hela sitt uppträdande icke är utan betydelse i denna tids politiska tilldragelser. Det är Magnus Jakob Crusenstolpe. Själfva den episod, i hvilken han spelade hufvudrollen, är ofvan berättad, men genom att något närmare följa honom på hans olika stigar, får man en inblick i tiden från en något annan sida än den vi redan tagit i betraktande.
Hierta var en praktisk man med ett öfverlägset politiskt förstånd. Han såg alltid till djupet af frågorna och lät aldrig fånga sig af fraser. Själf var han utan fåfänga och utan hätskhet; saken gällde för honom allt, personen intet. I vissa ögonblick verkar han rent af imponerande. Så t. ex. då den ädle men hetlefrade von Hartmansdorff i diskussionerna på riddarhuset öfveröser honom med invektiver och söker tränga honom personligen nära in på lifvet, men Hierta, utan att låta sig bekomma, endast sakligt besvarar sin antagonists olika skäl. Det hvilar något af engelsk parlamentariker öfver honom vid dylika tillfällen. Han hade alltid klart för sig, att en debatterande församling lika litet som en domstol är ett ställe, hvarest man säger otidigheter — man gifver och tager skäl. Själfva hans hänsynslöshet och slughet tjänade stora ändamål. I allo var han född till en ledare af första rang.
En helt annan natur är Crusenstolpe. Han var en romantiker, som aldrig kom med mer än ena foten inom verklighetens råmärken. Hans lifs afgörande olycka var, att han aldrig kunde planlägga något och aldrig förstod att
