fessor Holmbergsson, hvilken vid detta tillfälle lär hafva yttrat: »Jag ger aldrig annat betyg än laudatur åt personer af er begåfning, ty det är meningen att sådana skola dominera samhället.» Och början af Crusenstolpes bana tycktes också lofva att den originelle professorn skulle få rätt i sin spådom. Hans framtid tecknade sig att blifva lysande. Han hade 1817 blifvit v. häradshöfding och 1818 anställts som kanslist i riksdagens expeditionsutskott, då han i kapten Casper Ehrenborg vann en gynnare. Denne var då tillförordnad landshöfding i Skaraborgs län. Han kallade Crusenstolpe 1821 till sin landssekreterare (han var då endast tjugusex år gammal), och såsom sådan hade han följande år den nåden att blifva föreställd för majestätet på dess resa genom Mariestad. Karl Johan komplimenterade honom vid detta tillfälle för en skrift, hvilken han strax förut utgifvit angående allmänna magasinsdirektionen och järnkontorets olika inverkan på Sveriges båda modernäringar. Möjligen hade den tillkommit på Ehrenborgs tillskyndan, i hvarje fall lät denne flitigt utdela densamma under 1823 års riksdag, och i sin mån bidrog den till magasinsdirektionens upplösning. Denna Crusenstolpes första politiska skrift är ingalunda den minst solida, och det kan sättas i fråga, om det icke är Ehrenborg eller Tamm som gifvit honom idéen, och att Crusenstolpe endast fört pennan. Författaren gifver först en beskrifning af allmänna järnkontorets administration och inrättning och visar på hvilket utmärkt sätt denna institution gagnat den svenska järnhandteringen. Om den så gjort, beror det ej minst därpå, att det är ett själfständigt sällskap, som är alldeles oberoende af regeringen. Helt annorlunda förhåller det sig med allmänna magasinsdirektionen, hvilken på ett liknande sätt skulle tjäna det svenska landtbrukets intressen. Det hade icke kunnat uträtta något af betydelse för jordbrukets höjande, ej minst beroende därpå, att dess medlemmar af- och tillsättas af regeringen och dess penningmedel anslås eller indragas efter behag af ständerna. Crusenstolpe föreslår slutligen en omorganisation, baserad på samma grunder som gällde för järnkontoret.
År 1824 förvaltade Crusenstolpe en revisionssekreterarebefattning och lyckades därunder ånyo ådraga sig konungens uppmärksamhet, så att han redan i början af följande år utnämndes till assessor i Svea hofrätt.
