V.
Bland dessa rabulister, hvilka mer eller mindre intimt tillhörde Aftonbladskretsen, finnes också skämtaren Henrik Bernhard Palmær. Mycket skrifvande var han icke, och lång tid var han icke heller »Aftonbladets P.», rabulist däremot mer än de flesta. Som hans uppträdande är förknippadt med en särdeles intressant fas i trettiotalets politiska strid, skall jag här som hastigast dröja vid honom.
Palmær var prästson från Småland, född i Hjortheds församling. Denna tillhör emellertid Linköpings stift, och Palmær räknas således som östgöte. Han föddes 1801 och kom 1819 till Uppsala. Han anslöt sig först till fosforisterna och var särskildt förtrolig med Palmblad, men fann dock sitt egentliga umgänge bland de jämnåriga Vitalis och Nicander. Till hela sin andliga läggning är han typisk fosforist. Detta framträder i hans tidigaste skaldeförsök såväl som i hans större skämtsamma kåserier, hvilka alltid på ett eller annat sätt erinra om den komiska stil Livijn infört i den svenska litteraturen och hvilken fann ett så typiskt uttryck i Markalls sömnlösa nätter. Hans vidare utveckling anknyter sig till tyska skalder; särskildt är han starkt påverkad af Börne och Jean Paul.
Träffande skref Onkel Adam om honom åtskilliga år efter hans död: »Palmær var en människa, som egentligen icke hade någon plats här på jorden — han var allt för kantig att precis kunna fylla någon lucka, och hvar man än satte honom, måste han falla bort, just därför att han passade ingenstädes.» Han var nämligen en känslomänniska, som måtte allt med idealets måttstock, en nyromantisk drömmare, som fyllt sin själ med poesiens syner och därför fann all verklighet, grå och lumpen. Som han dessutom var begåfvad med ett skarpt och träffsäkert förstånd upptäckte han obönhörligt allt det falska och tillgjorda, det ihåliga, tomma, narraktiga och dumma, som nu en gång utgör det öfvervägande i denna världens väsende. Han såg på allt ifrån filosofens höga ståndpunkt, men utan den mildhet och det öga för nyanser, som upptäcker en mening äfven i det platta och som slutligen försonar med världen. För det
