dets barndom. Åt Thukydides, mästaren i historisk framställningskonst, oväld och historiskt-politisk skarpblick, liksom åt Platon, den fria forskningens banbrytare, har Hjärne i senare tid rest monument, där han nått några av toppunkterna i sitt eget författarskap. Såsom specimen vid sin tentamen i grekiska inlämnade Hjärne till Spongberg en översättning i originalets versmått av några partier ur Runebergs »Kungarna på Salamis» — för övrigt den form, i vilken Spongberg först stiftade bekantskap med den för honom dittills alldeles obekante Runeberg. Till Hjärnes närmare vänkrets under studieåren hörde den såsom skolrektor i Hernösand i jämförelsevis unga år bortryckte Herman Solander, i vilkens lysande översättning av Aischylos’ »Den fjättrade Prometheus» man torde kunna igenkänna de litterära och stilistiska ideal, som Hjärne vid denna tid omfattade.
Om Hjärnes omfattande kunskaper även i de moderna språken vittnar det faktum, att han vid sin tentamen för Böttiger avfattade skrivprovet icke blott, såsom det var föreskrivet, på franska utan även på flera av de andra romanska språken. Bland de övriga lärare, med vilka Hjärne under sin studietid hade beröring, var även Carl Rupert Nyblom, åt vilkens »barnatro på humorn» vid sidan av »manlig och sund tro på sanningens och det rättas makt i livet» Hjärne många
