verkade Hjärne såsom initiativtagare och föreläsare under 1890-talet.
Hjärnes föreläsningsverksamhet sträckte sig för övrigt även utanför Uppsala; så var han en ofta hörd föreläsare i Stockholm, särskilt i början av 1890-talet, under senare år i Svenska humanistiska förbundet; han föreläste vid Kristiania universitet 1896, vid Göteborgs högskola 1910, i Berlin på internationella historiska kongressen 1908, i Berlin och Frankfurt 1917. Till hösten 1921 var planerad en rad föredrag i Finland, som dock på grund av Hjärnes ohälsa inställdes.
På den otränade åhöraren verkade Hjärnes föreläsningar till en början ofta nog förbryllande. Man hade svårt att föra anteckningar, man fick ingenting, som direkt lämpade sig för examensläsning, man fick sina historiska begrepp obarmhärtigt omkastade och visste snart varken ut eller in, man fann med en viss otålighet, att det utsatta föreläsningsämnet inte på långa vägar skulle hinna behandlas under pågående termin. Men efter hand förbyttes intrycket. Rikedomen av kombinationer och synpunkter, sammanflätningen av olika händelseförlopp visade sig belysa ämnet från nya, oanade sidor, trådarna drogos med skicklig hand tillsammans, de i friare, kåserande ton gjorda utvikningarna, varvid föreläsaren gärna släppte sin saftiga hu-
