30
tidskriftsårgångarna, mycket — och ingalunda det minst värdefulla — i manuskript eller till och med i korrektur. En egenhet med Hjärnes författarskap var nämligen, att i icke så få fall utgivandet av hans arbeten avbrutits på korrekturets eller ännu senare stadium. Skulle all denna tryckta, halvtryckta och otryckta produktion utgivas i en samlad upplaga, så skulle otvivelaktigt föreställningen om Hjärnes ringa produktivitet som historiker bliva ganska betydligt modifierad.
Hjärnes tidigaste historiska skrifter beröra Sveriges äldre historia, och han har härvid tydligen tagit starka intryck av Gneists och andra tyska forskares epokgörande arbeten inom den äldsta germanska författnings- och rättshistorien. Redan hans gradualavhandling, Om den fornsvenska nämnden enligt Götalagarna (1872), rörde sig på detta område, likaså hans några år senare i Svensk Tidskrift publicerade skrift Skandinavisk laghistoria (1876). Denna Hjärnes kanske märkligaste ungdomsskrift skulle vara en sammanfattande recension över en mängd vetenskapliga verk i germansk rätt men blev i själva verket en av geniala och originella idéer fylld programskrift, proklamationen av en hel historisk åskådning. Han sökte, med avfärdande av alla en senare tids anakronistiska åskådningssätt, tränga till botten av det german-
