36
den svenska politiken förbyttes till offensiv och till en medveten strävan efter herraväldet över Östersjön. I Karl Gustavs vittfamnande planer kom denna till fullt uttryck. Den verkliga innebörden i Roskildefreden var enligt Karl Gustavs uppfattning — såsom Hjärne i talet över Roskildeminnet (1908) utvecklar — Danmarks och Norges förening med Sverige under samfälld ledning till värn mot alla främmande makter. Att en dylik politik ej saknade alla förutsättningar på en tid, då det moderna nationalitetsbegreppet var okänt, framhåller Hjärne, liksom han även — icke beklagar men — konstaterar, att genom dess misslyckande »ett stort ögonblick för Skandinaviens, för Nordeuropas historia gick förlorat».
Först och sist såg dock Hjärne det svenska Östersjöväldet ur synpunkten av dess frontställning mot öster. Både dess begynnelse på 1500-talet och dess slutkamp på Karl XII:s tid betingades — såsom Hjärne utvecklar i sin installationsföreläsning över Sveriges Östersjövälde och Europa (1889) — och fick sin världshistoriska betydelse av den omständigheten, att Sverige företrädde västerländsk statsordning och kultur mot österns anarki och barbari. Sin bestämda utformning fick detta åskådningssätt genom Hjärnes ingående studier i och eminenta kännedom om Rysslands och övriga östeuropeiska länders historia och historiska förbindelser med Sverige.
