publikationen Snöklockan (1916) och talet vid Svenska Bibelsällskapets årsmöte 1916.
Var det endast undantagsvis och glimtvis, som dylika personliga uttalanden i religiösa frågor från Hjärnes mun kommo till offentligheten, så deltog han så mycket oftare och livligare i de kyrkopolitiska debatter, som tid efter annan fördes. Hans ståndpunkt till kyrkoproblemet kan betecknas som på en gång statskyrklig och i hög grad tolerant. Det fanns hos honom icke ett spår av klerikalism; mer än en gång uttalade han sig för vidgad rörelsefrihet för sekterna, och när frågan om lekmannadopens berättigande var aktuell 1898, förde Hjärne (i Ny Ecklesiastik Tidning) en ganska skarp polemik mot S. A. Fries, som härvid företrädde den strängt högkyrkliga ståndpunkten. Problemet om kyrkans förhållande till staten var ett konstant föremål för Hjärnes studier och spekulation, varav frukten mognade i hans på senare år utgivna, ursprungligen som Olaus Petri-stiftelsens föreläsningar tillkomna arbete Stat och kyrka (1912). Det är en historisk utredning av problemet och ger intet recept för dess rätta lösning, men såsom ett historiskt resultat angives, att någon fullständig skilsmässa, något absolut indifferent förhållande mellan stat och kyrka aldrig kan uppnås. Staten kan icke upprätthålla sträng religiös neutralitet utan måste på något sätt vara
