vad stil och synpunkter beträffar, som förebåda den blivande publicisten Hjärne. Särskilt det polemiska draget framträder starkt. En av de polemiker, som han förde, gällde den s. k. lotsningsfrågan, d. v. s. den tvist, som uppstått mellan Sverige och Danmark med anledning av att Danmark hävdat sin lotsningsrätt i Sundet mot ett enskilt skånskt bolag, som bildats för att hålla frilotsar därstädes. Saken hade rört upp mycken nationell lidelse, men Hjärne ställde sig, så gott som ensam inom hela den svenska tidningspressen, på Danmarks sida och förfäktade den mening, som vid överenskommelsen mellan regeringarna också blev följd. Vidare polemiserade Hjärne vid samma tid mot Viktor Rydberg i Göteborgs Handelstidning, som ivrigt tagit sig an Islands strävan efter självständighet, i det han försvarade Danmark mot tillvitelsen för förtryck och ironiserade över det romantiska svärmeriet för det »urnordiska» Island. I båda dessa fall fick Hjärne tillfälle att betona vikten av god skandinavisk grannsämja, och han gav tillika prov på den osentimentala syn på politiken och det oberoende av gängse meningar, som alltjämt skulle utmärka honom.
Sistnämnda egenskap framträder också i ett par artiklar, som Hjärne kort därefter skrev i Svensk Tidskrift (Statsreglering och Konungamakt, 1874, och Kongl. Statskontorets s. k. hu-
