64
års representationsreform, hade grusats, och den nakna verkligheten avslöjade sig i form av lantmannapartiets klasspolitik med försvarsovillighet och pockande krav på grundskattesänkning. Skandinavismen hade 1864 fått sitt banesår, och i vårt närmaste grannskap växte ett norskt folkparti upp med unionsovilja och separatism på sitt banér. De ljusa drömmarna om internationellt brödraskap hade skingrats inför krutröken från Sadowa och Sedan, och man fick se en väpnad värld med mycket ringa existensmöjligheter för de små i folkens samfund.
Dessa stämningar ha i viktiga avseenden inverkat bestämmande på Hjärnes åsiktsbildning, vare sig han till en viss grad accepterat dem eller reagerat mot dem. Mot skandinavismen ställde han sig alltid i viss mån skeptisk, om han också aldrig kom ifrån att däri se en stor politisk tanke, för god för att överlägset beles som »studentpolitikens drömmerier». Den norska frågan skapade en av de bredaste valplatserna för Hjärnes politiska strid, men mot strävandet för unionens upplösning satte han unionens hävdande. Mot slapphetens resignation i den yttre politiken satte han utrikespolitisk vaksamhet och ansvaret för den fäderneärvda statens bevarande, särskilt mot faran från öster. Mot lantmannapartiets klasspolitik reagerade han med sitt ständigt återkommande betonande av det enskilda klass-
