Törres bara stirrade på henne, tils hon vände sig om och gaf honom en vink. Han störtade efter henne, medan kamraterne sågo på hvarandra med enhällig afund.
Det vakte allmän uppmärksamhet att den unge mannen, at hvilken man i hvardagslag kunde köpa tråd för tjugo öre, här där alla de förnämsta i staden voro samlade, rönte en sådan utmärkelse at den mest firade damen. Allmän afund förspordes hos löjtnanter och studenter, men en viss aktning för herr Wold yppade sig hos de mindre försigkomna. Till och med inne hos de gamla herrarne nämdes hans namn medan korten delades ut, och bankodirektör Christensen sade att T. Wold var en af stadens mest lofvande „yngre krafter“ — med tre r.
Törres själf tykte att det nu gick bra. Han kom plötsligt, styrkt af punschen, in i den klart upplysta balsalen, då den första stelheten redan var borta, och alla voro mera hågade att roa sig än att kritisera. Under fru Steiners beskydd började han oförskräkt, och rörde sig snart så otvunget som om han aldrig hade umgåtts med andra kvinnor än dessa fina halfklädda varelser, som flögo från den ena till den andra.
Ingen viste någonting om den stora Berta och de andra. Han började till och med blygas för fröken Thorsen, som icke var bjuden. Han skulle ju nå mycket högre.
Sedan klubbens bal hade han icke kunnat glömma Julie Kröger. Tänk om han skulle lyckas vinna dottern, trots den gamle! Då skulle han själf resa sig; med fru Knudsen vore det
