Wold aldrig varit, i tron på sig själf och den säkra lyckan.
Det både varit fru Steiners idé att de skulle repetera fransäsen från klubbalen på det sättet att hon dansade med Wold emot Julie och löjtnant Filtvedt.
Fru Steiner tykte att då hon hade upptäkt Törres, så var han hennes egendom, på samma sätt som de andra herrar hon brydde sig om. Det hade också lilla Julie ända hittils förstått, och det var därför idel skämt, då fru Steiner första gången gjorde en antydning om att de kunde täfla om den nya upptäkten.
Men det stannade i alla fall någonting kvar hos Julie. Det hade redan stämt henne gynsamt för den unge mannen att hennes far på sitt öfverlägsna sätt talade illa om honom. Sedan tykte hon att det kände vara nog om hennes väninna lekte menageri med löjtnanterne och de andra, som voro vana vid koketta damer. Men hon ville icke att det skulle drifvas med den naive gossen från landet.
Fru Steiner kände strax första fläkten af denna stämning, och hon fann det ganska förmätet af den lilla småstadsfröken, som hon hedrade med sin vänskap, fastän Törres Wold i själfva värket icke var någon afundsvärd eröfring.
Hon hade tänkt hit och dit, tils hon slutligen föll på den idén att det kunde vara roligt att inbilla denne bondgosse att fröken Kröger gick och suckade för honom och bara väntade. På det sättet skulle Julie få sitt straff genom hans löjliga
