Medan Törres sålunda gick och väntade på dansen med fröken Julie, hvilken skulle blifva en vändpunkt i hans lif, styrkte han sig med ett par glas af Krögers namnkunniga hembrygda julpunsch, utan att den starka drycken steg honom åt hufvudet på annat sätt än att den lifvade hans mod och något förminskade den försiktighet, som annars låg honom i blodet.
En af hans vänner presenterade honom för den nye prästen.
— Vi äro hemma från samma trakt, — sade prästen vänligt. — Min far var också inhysing och antog gårdens namn — Opstad — det känner ni säkert?
— Nej, — svarade Törres kort. — Hade han väl nu tid att tänka på Snörtevold.
Prästen, som var ny och försiktig, drog sig undan; men Törres tömde ännu ett glas och skyndade sedan in i balsalen. Valsen skulle begynna.
XI.
Under hela den föregående dansen hade Julie varit inne i sitt eget rum med Jolla Blom. Hon var trött och behöfde någon att tala med. Det var för resten länge sedan Jolla Blom hade blifvit vald till förtrogen.
— Hvad tycker du om honom, Jolla? Säg det uppriktigt!
