— Är du värkligen förtjust i honom, Julie? — frågade Jolla Blom i stället för att svara.
— Jag vet inte.
— Då är du det.
— Nej, visst inte. Men jag vill inte att hon skall få göra narr af honom.
— Fru Steiner gör narr af alla, till och med af sina bästa vänner, påstås det.
— Hon skulle bara försöka.
— Om du viste alt hvad det säges om henne!
Annars häjdade Julie Jolla Blom, då hon ville omtala alt det skvaller, som gick i staden om fru Steiner, men i kväll lät hon henne lätta sitt hjärta.
— Kan du tänka dig att de säga att hon har en i Christiania . . . en riktig . . .
— Hennes man, menar du. . . .
— Nej, en annan, en riktig sådan där, du vet. . . .
— Prat, Jolla!
— Ja, de säga också att hon är i hemligt förstånd med den där Wold, fastän hon låtsar göra narr af honom, för att ingen skall förstå det.
— Hvem säger det? — utbrast Julie häftigt.
— Så påstås det, jag vet inte annat, — sade Jolla oskyldigt.
Då de åter kommo in i salen, skulle just den vals begynna, som Julie hade lofvat Törres, och han stod redan och sökte henne med blicken; han var ju så lång, att han kunde se öfver de flesta andras hufvuden.
Då de hade dansat en gång, satte de sig i en liten soffa i salen, och Törres kände sitt hjärta
