blef endast den officiela religiositeten, om hvilken alla måste vara med för att icke bli utgallrade.
Sålunda låg samhället öppet för den lägsta kraft. Alt andligt lif, som icke öfverensstämde med „bekännelsen“, blef af noll och intet värde; då återstod ju ingenting annat än penningarne. Och mot detta mål: pengar i fickan och „bekännelsen“ på tungan riktades rodret uppifrån och strömmen nerifrån. —
Sedan den stora Brandtska julbalen med ty åtföljande skandal hade blifvit tillbörligen utdiskuterad, antog den offentliga moralens dom en form, som ingen i början skulle ha anat.
Alla de, som hade förifrat sig mot bodpojken samt beklagat fröken Kröger, som „hade blifvit utsatt för någonting dylikt,“ och hvilka icke nog hade kunnat prisa Gustaf Kröger för hans beslutsamma uppträdande, alla dessa röster förstummades nu. Och tre månader senare gjorde sig den åsikten gällande att det var rent af löjligt att de där Krögers voro så högfärdiga. Hvad skulle väl hindra en handelsmans dotter att gifta sig med en handelsbokhållare? Det skulle kanske ha varit bättre om gamle Brandt i tiden hade gifvit sin dotter åt en man af facket än åt denne Kröger, hvars så kallade bildning i själfva värket ju icke bestod i annat än att han var fritänkare och tykte om att lefva i sus och dus.
Unge Wold var ett äkta folkets barn, som hade blifvit nedrigt behandladt af de fria. Den dag kunde ännu komma då fröken Kröger med glädje skulle antaga en sådan friare. Sådant hade man sett förut.
