146
samlade och brudgummen hade kryat upp sig igen, satte man sig till bords i den stora matsalen.
Det var ganska stelt vid bordet. Törres höll sig också tyst, inte egentligen därför att han var orolig. Han hade redan återvunnit en stor del af sin forna säkerhet, och dessutom var han här omgifven af sina likar. De unga butikfröknarna skrattade sig nästan fördärfvade hvarje gång herr Wold öppnade munnen, och alla i denna krets böjde sig för honom. Men hon förvirrade honom alt mera, den fagra bruden vid Jessens sida!
I trängseln efter middagen kommo Törres och hans dam i närheten af de nygifta, och förrän han hade en aning därom, stod hon rakt framför honom, varm efter måltiden, glad och småleende emot gäster och väninnor.
Men plötsligt blef hennes ansikte likasom förstenadt, ty då han såg ned på henne, fingo hans ögon ett riktigt vildt uttryck, sådant som hon hade sett dem ha då han var mest förälskad i henne. Och hon tykte att han på sina starka armar skulle kunna lyfta henne upp ur mängden. Hon tog honom hastigt om båda handlederna och tvingade sig att småle.
— Låtom oss tacka Wold för all hans hjälp, Anton! — sade hon.
Törres drog ett djupt andetag och likasom vaknade upp. Han trykte brudgummens hand och banade sig sedan väg ut till rökrummen, där det fans bara kaffe, tobak och män.
Då de högtidliga gästerna hade gått, börjades en glädtig dans af brudparets många vänner och väninnor, som voro inbjudna till
