150
första knuten: Jessens affär och giftermål, och ändå hade han själf icke kommit längre än att han hade varit på vippen att förstöra altsammans.
Och det för en kvinnas skull, vid hvilken han i själfva värket redan hade ledsnat, och som dessutom var och förblef hans då han ville det. Med en känsla af blygsel erinrade han sig Jakob, som utan knot tjänade sju år för Rachel.
Då han idag tänkte därpå, såg han det åter i samma ljus som före gårdagen och under hela arbetet med Jessen, nämligen att det var mycket bekvämt att få Kaja Thorsen gift med en sådan liten person.
Och han tänkte på Julie Kröger. Nu kunde han lugnt göra det. Han tykte nästan att det var litet synd om henne. Men den andra, den vackra frånskilda? . . . Ja, om han någonsin skulle få hämd!
Törres klädde på sig, och han kände sig alt mera tacksam emot Gud, som i sista ögonblicket hade hindrat honom att störta sig i förderfvet. Sedan tog han fram sina böcker och papper, antecknade växlar och lån, som skulle förfalla under de närmaste dagarna och uppgjorde en förteckning öfver de gäldenärer, som hans kommissionär under dagens lopp skulle hemsöka.
Han fördjupade sig länge i en särskild bok, hvarest alla Cornelius Knudsens växlar, såväl de egna som de gemensamma Brandtska och Jessenska. Det fans förutom borgesförbindelsen tör Anton Jessen ett par små växlar, som fru Knudsen hade påtecknat för att hjälpa sin forne bokhållare.
Han blef allvarsam och åt sin frukost
