14
— Huru stor är lönen för en bodgosse? — frågade Törres.
— Lönen! ... Lönen? ... Du skulle alt få nöja dig med tak öfver hufvudet och mat och litet kläder till en början, — menade den gamle.
Törres tog ett steg mot dörren, genom hvilken i detsamma tvänne flickor, som skulle handla, trädde in.
— Ja, du kan titta in i morgon, — sade hökaren, som måste gå till kunderna. — Du skall lofva mig att vika in i morgon, — ropade han en gång till. Han hade fått god lust på den gossen.
— Ja, det skall jag göra, — svarade Törres, men då han gick ut ur den halfmörka boden, var han fast besluten att aldrig mera komma dit.
Nu skulle han gå raka vägen till Brandt eller Knudsen. Han hade nog märkt att den gamle hökaren ville ha honom, och mindre än mat och husrum kunde de väl icke bjuda honom. Om han bara väl vore innanför dörren, så skulle han nog reda sig.
I ett nu hade han lämnat små gatorna bakom sig, men då han vek om hörnet vid Brandtska butiken, var alt förändradt.
Gasen hade blifvit tänd, och de stora fönstren strålade i en sådan glans, som Törres icke hade tänkt sig såsom en möjlighet annanstädes än i själfva himmeln.
Mellan de ljusa, lätta tygerna, som voro uthängda, såg han några lyckliga varelser, som färdades längs disken eller gingo uppför stegar mel-
