Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
167

förhållandena, staden och de enskilda personerna, men Törres, som icke brydde sig om att höra på det långa andragandet, vände sig till konsul With, som förde protokollet.

— Således antages mitt förslag?

— Enhälligt, — svarade bankodirektör Christensen allvarligt. —

Söndag förmiddag talade fru Knudsen i kyrkan med ett fruntimmer, som sade att det var alldeles säkert att Anton Jessen skulle göra konkurs. Hennes man hade själf hört det af konsul With föregående kväll på klubben.

Fru Knudsen gick från kyrkan direkte till Wolds bostad, där hon aldrig hade varit förut. Men den tjocka Berta, som nu tjänade här, förklarade att herr Wold var ute och icke skulle komma hem till middagen, samt föga före kvällen.

Fru Knudsen var helt allena vid middagen den dagen. Men hon åt ingenting; hon satt bara och tänkte, eller ock gick hon af och an i rummen och väntade. Om någonting sådant var å färde, så måste ju Wold veta det, och då kunde han ju icke underlåta att strax komma till henne, så att de tillsammans skalle få öfverlägga om hvad som var att göra.

Huru stod det egentlligen till? — Och huru långt hade hon kommit med de Jessenska pappren? Med ledsnad erinrade hon sig att hennes man, som alltid berömde henne, likväl hade sagt att någon god köpman skulle hon aldrig bli. Men under den tid hon rådfrågade Kröger hade hon ändå varit mycket lugnare; nu viste hon rakt ingenting.

Hon hyste ännu icke någon misstanke mot