blir en svår stöt för vår gemensamma väninna, fru Knudsen?
Gemensamma väninna! Tänk att det nu hade gått så långt, att hans gamla flamma skulle vara en gemensam väninna för honom och denne . . . hm . . . hm. . . . Han höll sig lugn, men det kokade inom honom.
Törres märkte det, och med ett välbehag, som han icke gjorde sig någon möda att dölja, tog han lugnt fram sina papper. Det var detta ögonblick och denna scen i samma rum, ur hvilket han en viss afton hade blifvit jagad såsom en hund, som åtgjorde den längesedan uttänkta hämden, och han njöt däraf i fulla drag.
— Vi skulle gärna vilja veta hvilket stöd vi under dessa omständigheter kunna påräkna från er sida?
Kröger slog ut med armarne; han kunde icke stöda någon; om han själf kunde hålla sig på benen, så. . . .
— Ty utan ögonblicklig hjälp äro vi tvungna att inställa betalningarne på eftermiddagen
Kröger störtade upp från sin stol:
— På eftermiddagen?
— Om ni fäster mycket afseende vid dagen, så kan jag kanske såsom bankodirektör förhindra katastrofen ända tils i morgon, — sade Törres småleende.
— Det är ert fel, ni . . . ni . . . !
— Men utan direkt hjälp, utan tillskott af kontanter kan en konkurs inte undvikas. Såsom ni ser omfatta våra borgesförbindelser för Brandt
