bra att det talas om sådana saker, det gör alla godt, inte minst de unga flickorna.
— Tror ni värkligen att det gör Julie godt att. . . . ?
— I det afseende skadar det inte Julie att umgås med fru Steiner, men det som förargar mig, — sade tant Sofie och böjde sig ner öfver sitt arbete, — det är den tvärsäkra min hon antar, likasom om hon kände alla kärlekens och äktenskapets mysterier. . . .
— Ja, men hon har ju varit gift.
— Pytt! — Tant Sofie gjorde en hånfull grimas — Det är minsann ingenting att tala om. Hon gift! . . . Nej, men en kvinna, sådan som ni, fastän ju er man var så mycket äldre. . . .
Fru Knudsen rodnade åter, men lyckligtvis kom en tjänsteflicka in och bad fröken Sofie komma ut i köket.
I solongen voro lampor och ljus tända, likasom om det väntades flere gäster. Fru Knudsen satt lugn och allvarlig vid sitt handarbete; hon var alldeles såsom hemma i det Krögerska huset. Det hade aldrig varit någon konkurrens mellan de båda grannbutikerna, fastän de småningom hade börjat sälja ungefär samma varor. Men Cornelius Knudsen hade börjat sin bana hos gamle Brandten, och med dennes bistånd öppnat en egen affär, då den Brandtska handeln öfvergick till modevaror och lyxartiklar. Och efter många års arbete hade hvardera butiken sina särskilda kunder, Brandts var den gamla, fina affären, och Cornelius Knudsen hade alt möjligt att sälja åt smått folk.
