att han och fru Knudsen redan stodo på en sådan fot med hvarandra, att han inte behöfde genera sig.
Hela dagen gick Törres frun till hända och gjorde sig så nyttig som möjligt genom att taga ner ifrån hyllorna och lägga ihop, och hon lärde honom att handtera packerna och lägga dem tillbaka, på tvären och med ändan utåt.
Det var sed i huset att herr Jessen åt hemma hos sin mor; då han kom tillbaka, åt fröken Thorsen med frun, och till sist skulle Törres få sin mat ute i köket.
Törres, som använde hvarje stund till att lära, utfrågade fröken Thorsen om en hel hop saker, medan herr Jessen var borta, och hon antog sig honom vänligt. De hade nämligen strax, både hon och herr Jessen, kommit öfverens om att den nya bodgossen icke passade vid det öfversta fönstret bland spetsar och fina fruntimmersartiklar. Han lämpade sig i stället förträffligt att väga kaffe och socker i nedre ändan af butiken, där det var enkelt och halfmörkt. Därför var det mest där nere hon gaf honom anvisningar.
Törres gjorde inga invändningar. Han var altför upptagen och altför glad. Och om hans sätt att visa sig älskvärd var altför plumpt för den fina stadsfröken, så hade han dock redan i sin hemtrakt förvärfvat ett så godt handalag med flickorna, att fröken Thorsen fann honom helt pikant, medan hon visade för honom hyllor och lådor, förklarade priserna för honom samt lärde honom att mäta och väga.
Fröken Thorsen tillbad i tysthet herr Jessen, som å sin sida behandlade henne med den största
