öfverlägsenhet. Hon såg ju mycket väl det som hela staden talade om, nämligen huru lätt det kunde gå därhän att unge Jessen såsom förste bokhållare gifte sig med enkan, och hon led i tysthet, men förlorade dock icke hoppet. Ett leende, en liten smekning i förbigående eller blott en blick gåfvo hennes förhoppningar ny näring för lång tid. Och hon snörde sig och prydde sin lilla nätta person så mycket som möjligt i enlighet med hans smak.
Intet enda fruntimmer i hela staden hade en sådan figur som hon; det voro alla hennes väninnor ense om. Fastän hon var liten och fint bygd, var hon dock fyllig och hade därtill en så ungdomlig, graciös hållning, att Törres strax trodde att det måste ha varit henne han träffade vid järnvägen. Fröken Thorsens ansikte var butikblekt, men vackert och regelbundet med ljust, krusigt pannhår, och blida ömma ögon såsom på en glansbild.
Törres hade icke varit många timmar tillsammans med henne, förrän han kände stor lust att komma i besittning af denna fina, bräckliga leksak.
Men då han i sin tur skulle äta middag och kom ut i köket, råkade han en flicka af helt annat slag. Den stora, släthåriga köks-Berta var en varelse, som han bättre förstod sig på; och så snart de hade sagt goddag åt hvarandra, viste de båda två att de hörde tillsammans här i den främmande staden. Båda hade de kommit från landet i samma ärende i pengar!
Hennes hem låg litet längre söder ut än hans,
