dock i början alldeles öfverväldigad at den stora affären.
Han upptäkte snart den mur, som herr Jössen och fröken Thorsen hade rest ungefär midt i butiken, men han tog, likasom om han hade funnit det helt naturligt, den simplare delen af butiken för sin räkning, tils han riktigt hade satt sig in i förhållandena.
Då var det också som han fick sina nya kläder färdiga. De hade kostat så ofantligt mycket, att han i följd däraf kände sig manad att ständigt kretsa omkring penninglådan, tils han hade fått en lika stor summa igen.
Men redan den första dagen han uppträdde stadsdräkt, var det omöjligt att längre upprätthålla någon osynlig mur i butiken. Det kunde icke falla någon in att skicka en så elegant person ner till sjöboden efter en säck mjöl. Det insåg själfva herr Jessen genast, medan han kritiskt granskade dräkten och fann både rynkor och fel.
Fröken Thorsen vågade icke tillstå för sig själf hvad hon kände, men hon sade åt sina väninnor, att hon icke hade ansett en sådan förändring möjlig. I riktiga kläder såg herr Wold prydlig, ja, nästan elegant ut. Han hade låtit klippa sitt hår och raka bort hela det fula skägget, så att han nu endast hade mjuka, ljusa mustascher; jo, han var elegant.
Fru Knudsen själf studsade och rodnade, då hon kände igen honom, och folk fäste sig vid den nye. Fröken Thorsens väninnor kommo in för att se på honom, ja, herr Jessen märkte till och med
