46
sig bort samt skurade på en gryta så att det skramlade.
En så älskvärd inbjudning hade Törres icke kunnat motstå.
VI.
Hvarje gång Gustaf Kröger kom till fru Knudsens kontor, och han kom dit ganska ofta, antingen bara för att språka eller för att påteckna växlar, sade han åt henne:
— Akta er för den där unge mannen! Det är en farlig människa.
Det liknade just Kröger att hysa motvilja mot en människa, hvilken han själf hade behandlat mindre väl, och han erkände ju att han gärna kunde hafva tagit bondgossen med i båten.
Det var emellertid en sådan obetydlighet, att han förmodligen skulle ha glömt bort altsammans, om icke den förbannade rödhåriga pojken nästan hade sprungit i famnen på honom följande dag på hans eget kontor.
Men från det ögonblicket hade Gustaf Kröger klart för sig att han inte kunde fördraga den gossen. Det var utan tvifvel en lömsk och farlig person.
Det var trefligt i Cornelius Knudsens gamla kontor, där den vackra enkan satt vid sin låga pulpet vid fönstret, medan Kroger brukade slå sig ner på den höga stolen, som förr hade varit gamle Knudsens och nu var herr Jessens plats.
