50
ungdom mot alla andra berättelseböcker än bibliska historien. Hvarken han eller hans kamrater både någonsin haft världsliga hjältar att svärma för, sådana som Robinson eller Tordenskjold; en enda, som var lärarens favorit, slog sig på Josef, som nådde så högt i Faraos gunst; de starka gossarne däremot tuggade tobak och tänkte på Simson, men Jakob! . . . han var den stora förebilden, han, som förstod sig både på människor och djur.
Och alt gick bra för honom, och allting var honom tillåtet, och aldrig tillfogade Gud Jakob någonting ondt, utom den där ena gången med höften. Men det hade Törres aldrig riktigt förstått; därför tykte han inte om det; det var någonting oklart och icke värkligt om en dröm och en stege. Det hoppade han hälst öfver, då han läste om Jakob. Han tänkte sig bara att en hög stege var stäld fritt upp i luften, och att Jakob föll ner ifrån den och knäkte höften. Det föreföll Törres mycket möjligt, både därför att stegen stod fritt utan stöd, och därför att den var full med änglar, som gingo upp och ner.
Men annars var hans beundran för Isaks son gränslös. Att han narrade den dumma Esau med maten hade Törres många gånger tänkt på, då han lockade ifrån sina små bröder hvad de hade.
Men tänk att Jakob vågade gå till gamle Isak, som var en riktig patriark, och lura honom så där!
Ty Rebecka hade visserligen hjälpt honom med skinnen på händerna och med maten, men det var Jakob själf som i en hast hittade på att
