nämna Gud, då det knep. Då den gamle började fatta misstankar och förvåna sig öfver att maten kom så snart, svarade Jakob ju att det var Gud själf som hade sändt honom villebrådet.
Det hade många gånger roat Törres.
Och Esau sedan! Den store ludne klumpige Esau, som kom släpande på sin mat! Tänk ett sådant nöje för Jakob att se honom svettas och elda på för att få någonting riktigt läckert åt den gamle, som redan var mätt! Bä!
Törres skrattade så att han var nära att kikna, då han tänkte på den komedin.
Och sedan måste alla böja sig för Jakob. Han lurade dem allesamman. Till och med Laban, som annars var så slug, att han gång på gång narrade Jakob, ja, sina tio gånger, men den elfte gången tog Jakob hela grisen.
Och Rachel, som stal sin fars avgudabilder och satt på dem! Alt detta beundrade Törres, han nöjde sig icke med det som stod i bibliska historien; han läste i själfva bibeln alt som rörde Jakob.
Och han såg honom samla egodelar och feta boskapshjordar; honom var allting tillåtet både bland kvinnor och män, och Gud var alltid med honom.
Och då Törres i sin barndom tänkte på att han skulle komma till himmeln och få sitta till bords med Abraham, Isak och Jakob, hade han klart för sig att han skulle tränga sig fram så nära Jakob som möjligt.
Nuförtiden var det ur böcker folk inhämtade alt; om man bara kunde få tag i de rätta
