— Ja, du får ursäkta, men den var inte ätbar, ty jag var där själf den kvällen, och tjänsteflickan, som fick resten, hade uppkastningar hela natten.
Efter den tiden aktade Julie sig att ens nämna utlandet, men hon märkte mycket väl att det var för sent. Temperaturen hade sjunkit med en grad; hon hade förnärmat dem alla; och ännu värre blef det, då fru Steiner kom till staden, och tog Julie för sig.
Ty fru Steiner blef strax bemött med den största köld, och om icke alla herrar hade sökt hennes sällskap, skulle hon helt och hållet ha blifvit utesluten ur societeten. Bland damerna umgicks emellertid ingen annan förtroligt med henne än Julie Kröger, och därför lade hon också strax beslag på henne.
Den gamla umgängeskretsen och moderns väninnor höllo emellertid ännu fast vid Julie och fortforo att inbjuda henne till sig, och det med en sådan ifver, att Julie märkte att det var ett försök att rädda henne ifrån det dåliga inflytandet.
Det förargade henne, och hon slöt sig ännu mera till den unga frun. Hon började styra ut sig och arrangerade små middagar till sin lättsinnige fars stora glädje.
Men hon hade också sina bittra stunder, då modet sjönk, såsom till exempel denna eftermiddag, då hon väntade på sin väninna.
Julie hade så mycket af moderns blod i sina ådror och kände sin lilla värld så väl, att ingen min i ett ansikte, ingen hänsyftning i ett tonfall
